Från Lidingö vidare till Belfast på ett oförglömligt utbyte med nya erfarenheter ledde henne sedan vidare till oss på Looström.
Ett enkelt val
Redan i grundskolan så var hon väldigt intresserad av både matte och fysik vilket gjorde att naturlinjen på gymnasiet blev ett självklart val. Efter gymnasiet så valde Lovisa att läsa den femåriga utbildningen Civilingenjör Samhällsbyggnad på KTH. Valet av utbildning var inte lika självklart som valet av skola.
Lovisa Öhgren, konstruktör på Looström
-Jag har alltid, sedan ung ålder, velat plugga på KTH så redan innan gymnasiet hade jag siktet på att söka dit.
Tanken att bli konstruktör var däremot inte lika glasklar som valet av universitet, även om hon är uppvuxen med att bygga både verandor och gäststugor på landstället.
-I och med att jag gillade matte och fysik och dessutom ville arbeta med något kreativt så var jag, ett tag, inne på att läsa till arkitekt. När jag sedan läste på mer om programmet så insåg jag att det knappt var någon matte eller fysik utan nästan bara design.
Ett möte med andra studenter från KTH ledde henne till Samhällsbyggnadsprogrammet.
-Jag var på Saco mässan, där alla universitet står i montrar och presenterar sina skolor och utbildningar. Där pratade jag med några studenter från KTH och berättade om mina intressen och att jag hade tittat på arkitekt. Det var då jag blev tipsad om att läsa Samhällsbyggnad. Jag kände att det var en perfekt match!
Ett lyckat utbyte
Under fjärde året på utbildningen så var det dags för utbyte. Lovisa bestämde sig för att åka och genomföra sitt utbyte i Belfast. Innan hon åkte kom hon i kontakt med Frida som hade varit på samma utbyte, 5 år tidigare. Av Frida fick hon råd och tips om livet och studierna i den nordirländska staden.
-Från början var det planerat att utbytet skulle pågå i 6 månader men precis innan det hade blivit dags att åka så ändrades det till 1 år.
En ny passion och ett lyckat år gjorde att Lovisa fortsatte att bo i Belfast.
-Jag fortsatte att bo i Belfast till och från även efter att utbytet var avslutat, den rådande covidpandemin möjliggjorde för distansarbete. Jag började spela dodgeball, vilket där borta, är en utvecklad sport. När jag var yngre så spelade jag mycket handboll hemma i Sverige vilket gjorde att jag var ganska duktig på dodgeball. Vi spelade en hel del turneringar mot andra universitet och många av dem jag spelade med var även med i landslagen för bland annat Irland och England.
Intresset för trä
“-Jag började jobba med trä och fastnade för det. ”
Det var under sitt exjobb som Lovisas intresse för träkonstruktion väcktes.
- Tillsammans med en klasskamrat så skrev vi vårt ex-jobb om en träbro. I skolan kom jag även i kontakt med Roberto Crocetti, professor i träbyggande, som blev vår handledare. Under samma tid som jag skrev examensarbetet så fick jag ett jobb på Rothoblaas att översätta deras katalog till svenska.
När det sedan hade blivit tid för Lovisa att söka jobb så fanns det inte speciellt mycket jobb inom brobyggande, ett intresse som hade växt under åren på KTH. Istället valde hon att skicka iväg ett mail direkt till Robert Abrahamsson. När han såg att hon skrivit sitt examensarbete om träkonstruktion så vidarebefordrade han hennes förfrågan till Frida som var träspecialist.
- Jag fick jobbet och började arbeta tillsammans med Frida vilket innebar att jag jobbade med trä. Det var roligt och jag fastnade snabbt för träkonstruktion. Det ledde till att jag studerade vidare till diplomerad träkonstruktör under mitt första år i branschen.
Det roligaste med yrket
-Det finns många saker som gör det roligt. Jag tycker det är väldigt kul att man kan se resultatet av det man gör i vårt yrke i form av en färdig byggnad. Jag uppskattar också den variationen som finns, där varje projekt i sig är unikt. Extra roligt är det när man får vara med i projekten i tidigt skede, då har man möjlighet att påverka och kan lättare undvika framtida komplikationer.
Vad som krävs för att lyckas som konstruktör
-Jag tror att det är viktigt att ha tålamod som konstruktör. Dels när det kommer till kommunikation med de inblandade i projektet, men även vad gäller ens eget arbete. Det krävs en hel del problemlösning vilket blir en utmaning i sig.
“Det kändes väldigt familjärt och öppet. Nu när jag jobbat ett tag så stämmer känslan överens med verkligheten.”
Valet av Looström
För Lovisa har Looström alltid funnits som ett potentiellt företag.
- Jag har alltid haft Looström som ett alternativ, jag fick en bra uppfattning när jag pratade med dem ett år på LAVA. Då fick jag känslan av att det var bra stämning på företaget. Det kändes väldigt familjärt och öppet. Nu när jag jobbat ett tag så stämmer känslan överens med verkligheten.